ICEHOTEL

Det har varit snöstorm och kaos i Norra Sverige den första veckan i januari, men några dagar innan vi kommer till Kiruna har temperaturen stigit till flera plusgrader och snödjupet är sällsynt grunt. Isen på Torne älv är så tunn att en pistmaskin farit genom den. Lyckligtvis klarade sig föraren helskinnad ur situationen. Men värmen har satt sina spår. Isigloon vid ripans hotell som skulle ha stått färdig har inte kunnat byggas klar i värmen, då vattenlimmet som fogar samman de tjocka isblocken inte hunnit stelna ordentligt.

När mörkret faller tidig eftermiddag sjunker dock temperaturen och iskonstnären Paavo Kohlberg bygger med säkra händer det sista av den lilla igloon på ripans översnöade äventyrsbad. För att bygga den går det åt tio kubikmeter is och arbetet tar Paavo och en kompanjon cirka en vecka. Med motorsåg skär Paavo ut rätt storlek ur de tjocka isblocken och fogar ihop dem med vattnet.
– Inget annat lim verkar bättre och billigt blir det också, berättar han.
När allt är klart blir igloon så stabil att en personbil utan problem kan placeras på taket. Medan vi väntar på att få flytta in tar vi sparken ner mot Loussavaaras slalombacke. Genom bostadsområden och på bilvägar svischar vi fram och möter många andra sparkar på väg in mot stan.
På husuppfarterna dominerar snöskotrar och man blir nästan förvånad när man ser en vanlig bil. Den röda trästolen skakar osäkert när vi susar nerför backarna mot Lkab:s järnmalmsgruva. Det lyser från otaliga lampor och röken från den stora skorstenen bildar slingrande drakformationer på den disiga himlen.

Kiruna är Sveriges största kommun och att hitta tillbaka till ripan är inte lätt. Men till slut ser vi den upplysta igloon från ett berg och störtar raka vägen ner mot dalen. Höghusen, som omger det vintriga äventyrsbadet med snötäckta rutschkanor, isiga hängbroar och tomma omklädningsrum, utgör en kontrastrik bakgrund. Blå timmen sänker sig över det snötäckta Kirunavaara. Igloon har nästan blivit helt färdig, så färdig att vi kan sova I den under natten och Paavo har bäddat med tjocka underlag, renfällar och polarsovsäckar. Efter att all snö har skrapats bort med en specialgjord isskrapa skiner den likt ett glashus. För de boende I höghusen blir igloon ett vackert konstverk när den lyses upp under de kvällar den inte har några nattgäster. Men den ligger i tryggt förvar bakom staketet, för att slippa objudna gäster. Och pinkande hundar.

Ett specialgjort fönster sitter inkilat mellan de 25 centimeter tjocka blocken i taket och nerbäddade i polarsovsäckarna bland varma renfällar ligger vi och försöker hitta norrsken under det frosttäckta glaset. Tyvärr är chansen inte så stor i det disiga vädret. Det känns förvånansvärt stort inuti igloon, som från utsidan ser väldigt liten ut. Fyra personer kan sova tätt ihop på renfällarna. Kristaller och vattenbubblor avtecknar sig inuti blocken och en mygga har vaknat och satt sig på en av väggarna. Det luktar starkt från renskinnen och andedräkten ryker i kylan. Men sovsäcken blir snart varm och det är lätt att glömma bort att vi ligger bara ett stenkast från hotellet och stugbyn med Kirunas höghus runt omkring.

På morgonen är det fortfarande varmt i säcken men då mösssorna fallit av under nattens många säckvändningar är det väldigt kallt om huvudet. Efter bastu, varm lingondricka och frukost i Ripans välrenommerade restaurang är det dags för nästa isupplevelse, Icehotel i Jukkasjärvi.
Temperaturen har sjunkit rejält under natten och landat på arton minusgrader. Kylan knäpper i husväggarna och det har bildats istappar under näsorna på de män som står utanför samemuseet i Jukkasjärvi och pratar, medan deras hundar leker runt snöskotrarna. Vi har just värmt oss vid restaurang hembygdsgårdens öppna brasa och styr kosan mot ice hotels timrade varmreception. Där inne möts vi av en internationell och designrik uppsyn. På väggarna hänger stora bilder av kända fotomodeller som poserar mellan isskulpturer och isbardiskar med ett välkänt spritmärke i glasen. På en piedestal står ett alster från en av morgonens isskulpturkurser och droppar i värmen.

Hela hotellet följer Torneälvens liv och smälter ner på våren för att sedan byggas upp på nytt under vintern. Vi vandrar längs höga ismurar mot den kalla receptionen som göms bakom tunga renskinnsklädda portar. Därinne möts man av människor iklädda antingen silvermantlar eller stora overaller och en väldig tystnad. Alla ljud dämpas av snön och blir dova bultanden inuti den väldiga snökroppen. Den mest storslagna delen av hotellet är pelargången, som välver sig med kalla blå och vita färger högt över marken. Därifrån strålar det ut fyra korridorer med rum och designade sviter. De flesta är vackra och fantasifulla med isskulpturer och inristningar i väggarna.
I ett av rummen möts man av the Beatles från Sgt Peppers skivomslag, i ett annat får gästerna sova på en istron med en vindlande, hal trappa upp mot renskinnsbädden.

Intill ligger hotellets kyrka, där årliga gudstjänster, giftermål och dop äger rum. Den är formad som en kupol och har ett vackert blåskimrande altare med en dopfunt utkarvad i isen. Detta är den femtonde iskyrkan i Jukkasjärvi och någon gång i slutet på april kommer även den smälta och åter bli en del av Torne älv. Klockan närmar sig 18 och minglet i ice bar är i full gång. Färgglada drinkar serveras i höga glas som är gjorda av fruset vatten hämtat runt knuten. Konceptet är internationellt eftertraktat och lådvis med glas går på export till isbarerna i Milano, London och Stockholm.
Upprymda turkar, fransmän och japaner delar dagens upplevelser från hundspannsturer, skotersafaris, isskulpteringskurser och rentolkning.

Innan vi återvänder till Kiruna och en välförtjänt bastukväll åker vi genom Jukkasjärvi by i skymningen. Det är fascinerande att tänka sig att den lilla byn mitt i det subarktiska klimatet, rymmer så många olika nationaliteter en natt som denna i början av januari.